det kan inte vara meningen
det finns någonting han aldrig någonsin skulle kunna erkänna för någon, än mindre
kännas vid själv. någonting som när han minst anar det fyller honom med livets
alla fjärilar och slungar honom bortom tid och andrum. det ändrar hans perspektiv
och förvrider hans verklighetsuppfattning.
ibland vaknar han mitt i natten av tystnaden och frånvaron av hennes djupa andetag
och begraver istället ansiktet i kudden. han insuper varenda hjärtnot av det lilla som
finns kvar av hennes parfym och låter längtan spränga i bröstet. han låter tankarna
skena iväg men skyndar sig att hämta hem dem igen och känner en våg av ilska
sprida sig i kroppen.
en ilska rotad i att känna sig som den mest sårbara människan i hela världen.
trots det drar han hennes varma kropp tätt intill sig de få nätter hon verkligen är där.
men bara när mörkret faller och hon sover djupt vågar han fläta sina fingrar kring
hennes midja och gömma ansiktet i hennes hår och nacke.
han dör lite varje gång hon leende söker någonting bakom hans solglasögon
innan hon lämnar honom ensam igen.
gråten stiger i halsen av att inte veta vad hon söker och vetskapen om att han,
även om han visste, aldrig skulle kunna ge henne det gör nätterna oändliga.
trots skammen över att känna sig så hjälplös finns det ingenting annat han kan tänka på.
hon har den varmaste huden och en blick som är så mjuk precis när hon har vaknat.
det höga och ärliga skrattet som startar någonstans långt nere i magen och sen rullar
över hennes vackra läppar och hennes klänningar som rör sig lätt och följsamt över
hennes ben. hans hjärta rusar aldrig fortare än när hon lägger sitt ansikte i gropen
mellan hans axel och hals.
hennes enkla sätt att ta sig an livet och det stora mod hon besitter trots att hon knappt
når honom till axlarna.
den naivitet som blänker till i hennes gråa ögon och hennes idiotiska sätt att komma
tillbaka till honom. hon är en idiot. jag har ingenting, varför kommer hon tillbaka.
hon är en fruktansvärd människa som har krupit mig under skinnet utan tillåtelse.
kärlek ska inte kännas såhär, det kan inte vara meningen.
han försvinner ner i kudden och låter allt skölja över honom innan han somnar och
glider ner i en sömn där inga drömmar kan nå honom och han gråter.
varför blir rädslan en del av vardagen när man ger in för kärleken.
det kan inte vara meningen.